Varför skriver jag om LTV då? Jo det finns dom som tror att det är väldigt vanligt med övergångskotor hos vår ras Breton, hur vanligt det är det vet vi inte, men vi vet att SKK meddelar ägaren när de kan se LTV som bifynd till vanlig HD-röntgen, men det registreras dock inte i Sverige, så det finns ingen statistik alls på det i Sverige men det gör det i Finland och kanske kommer det även att registreras i Sverige i framtiden.
Jag har i alla fall sammanställt lite om LTV för att man lättare skall kunna förstå vad det handlar om.


Bilden ovan visar hundens ländkotor L1-L7 och 3 sakralkotor S1–S3
Den här hundens kotor är normala, den är TV fri eller LTV0.

Övergångskota = Transitional Vertebrae (TV)
Lumbosakral övergångskota = Lumbosacral Transitional Vertebrae (LTV)
Den lumbosakrala övergångskotan (LTV) är en vanlig medfödd och ärftlig ryggradsmissbildning, vars arvsmekanism är okänd.
LTV avser en kota med egenskaper hos både ländryggen och sakrala ryggkotor. Den mellanliggande kotan kan vara den sista ländkotan (L7), då talar man om sakralisering eller den första sakrumkotan (S1), och då talar man om lumbalisering.
Förändringen kan vara symmetrisk, det vill säga liknande på höger och vänster sida, eller asymmetrisk, då höger och vänster sida ser olika ut på röntgen som tas med hunden liggande på rygg. Diagnosen ställs ofta från en höftbild, från vilken man kan se hundens korsben och ländryggs-korsbensled från ett håll (“ovanifrån”). Hos vissa hundar är antalet ländryggskotor onormalt, istället för de normala 7 ryggkotorna har dessa hundar 8 (L8) eller 6 (L6) ländryggskotor. L8, eller ländrygg, innebär att korsbenets 1:a kota har formen av en ländkota och L6 (sakralisering) innebär att den 7:e ländkotan är i form av en sakral kota. Detta är en form av LTV och kräver en sidoröntgen av både bröstkorgen och ländryggen för att upptäcka det. Ländryggsbilden ska visa hela sakrumområdet.

LTV finns hos flera hundraser, och åtminstone hos schäfer finns forskningsdata om dess samband med ryggproblem. LTV utsätter ländryggen-sakrala ledområdet för tidig degeneration (utveckling till det sämre), vars konsekvenser kan vara bakre ryggsmärta och i värsta fall symtom på förlamning av bakbenen. Som behandling används vila och smärtstillande medel, och i de allvarligaste fallen kirurgisk behandling. Sällskapshundar som blir sjuka klarar sig ofta ganska bra, men prognosen för att återgå till att vara hobby- eller arbets/jakthund är osäker.

I Finland röntgas ländryggen på bland annat breton (frivilligt).
Röntgenbilderna tas enligt (finska) Kennelklubbens instruktioner och vid bedömning av förändringar i
ryggen används av (finska) Kennelklubben fastställda bedömningsskalor, se nedan.

Lumbosakral övergångskota (Lumbosacral Transitional Vertebra)
Gradering Beskrivning
LTV0 Inga förändringar
LTV1 Korsbenets mittkam (S1–S2) är fördelad eller någon annan uppbyggnad som avviker lindrigt från det normala (definition fr.o.m. 1.1.2015)
LTV2 Symmetrisk lumbosakral övergångskota
LTV3 Osymmetrisk lumbosakral övergångskota
LTV4 6 eller 8 ländkotor

Se förklaring av graderingarna med bilder här.

Finska kennelklubben skriver:
Det finns fortfarande lite information om förekomsten av LTV-förändringar i olika raser. Kennelklubbens avelsvetenskapliga kommitté rekommenderar att hundar med symtom utesluts från avel. Alla asymptomatiska hundar kan användas, men hundar med LTV1–LTV4-resultat rekommenderas att endast paras ihop med LTV0-hundar. Avkomlingarna till sådana kombinationer rekommenderas att beskrivas för att få mer information om arv och betydelse av belåningsgradsförändringar.

Finsk Förklaring med bilder av LTV

Grunderna för klassificering av övergångskotor i ländryggen – i finland
Orginalet finns på Finska kennelklubbens sida, detta är en översättning men också lite omgjort med förklaringar av vissa ord – av mig (och Google) som varken är veterinär, läkare eller finskspråkig… men det kanske ändå kan ge en vink om vad LTV är?

Ländryggens övergångskotor (LTV – Lumbosacral Transitional Vertebra)
Lumbar=ländrygg=L1-L7
Transitional=övergångs
Vertebra=kotor
Sacrum=korsben=S1-S3
En hund har normalt 7 ländkotor (L1-L7) och 3 sakralkotor (vertebrae sacrales, S1–S3) som är sammanväxta till korsbenet (sacrum) som utgör en del av bäckenet (pelvis). (figur 1A, B).
Tvärgrenarna på korsbenets 1: a ryggkota formas till ledytor som artikulerar med bäckenbenen (iliacbenen).

Bild 1A: Sidobild på ländryggen. Normal ländrygg (L1-L7) och korsben (sacrum) (S1-S3) hos hunden.

Figur 1B: Röntgen tagen med hunden liggande på rygg. Hundens normala sacrum, där sacrummets centrala ås framträder som en solid linje (pilar).

LTV1, eller ”delad central ås av sacrummet” (figur 2A), är den mildaste formen av LTV, där
ryggkotans mellersta ås har en depression mellan 1: a och 2: a sakrala ryggkotorna (figur 2 B). Ett LTV1-uttalande utfärdas också om den 1:a delen av den centrala åsen är otillräckligt utvecklad. Stomdelen av sacrummet är alltid normalt förbenad.

Figur 2A: Depression i korsbenets centrala ås mellan 1:a och 2:a ryggkotan (LTV1) visas på röntgenstrålen som ett gap (svart pil). Ryggkotans centrala ås verkar separat (vit pil).
Figur 2B:
Datortomografibild av korsbenets mittlinje i längdriktningen.
Fördjupningen på den centrala åsen är tydligt synlig (pil).

LTV2 är en symmetrisk form av den mellanliggande ländryggen-sakrala kotan, där förändringarna på vänster och höger sida är likartade. Kotan kan mer påminna om en ländkota (fig. 3A) eller en sakral kota.
Kroppsdelen sacrum är ofta onormalt förbenad och röntgen visar ett mellanrum mellan korsbenets 1:a och 2:a ryggradskropp (Figur 3B).

Figur 3A: Symmetrisk mellanliggande ländryggskota (LTV2). Den sista ländkotan (L7) är kort, den ligger längre bak än normalt och de tvärgående grenarna riktas mot sidorna (pilarna).
Figur 3B: Sidobild. Det finns ett mellanrum
(pil) mellan korsbenets 1:a och 2:a ryggradskropp (s1-s2).

LTV3 är en asymmetrisk form av den mellanliggande ländryggen-sakrala kotan, där höger och vänster sida är olika: ena sidan påminner mest om ländryggen och den
andra som en sacralkota (Figur 4). Kroppsdelen sacrum är ofta onormalt
förbenad och röntgen visar ett gap mellan korsbenets 1:a och 2:a ryggradskropp (Figur 3B).

Figur 4: Asymmetrisk mellanliggande ländryggskota (LTV3).
Den högra sidan av den sista ländkotan liknar en ländryggskota (vit pil), och vänster sida
liknar en sakral ryggkota (svart pil).

LTV4 är den strukturellt allvarligaste formen av den mellanliggande ländryggen-sakrala kotan, där korsbenets 1: a ryggkota (S1) i sacrummet har formen av en ländkota (L8, ländrygg) (figur 5A), eller där den 7: e ländkotan (L7) har formen av en sakral ryggkota (L6, sakralisering) (Figur 5B).

Figur 5A: Mellanliggande ländryggskota (LTV4), där korsbenets 1:a kota (S1) har samma form som ländkotan (L8).
Figur 5 B: Mellanliggande ländryggskota (LTV4), där den sista ländkotan (L7) har formen av en sakral kota (L6).

Dessutom finns det en grad LTV0 borderline case, som visas i behandlingsinformationssystemet som vanligt (LTV0). En gränslinje kan ges om den sista ländkotan (L7) är klart kortare än normalt och ligger längre bak än normalt.
Korsgrenarnas form och position är emellertid normala eller nästan normala.

Betydelsen av den mellanliggande ländryggen-sakrala ryggkotan för en hund.

LTV1: Mot bakgrund av aktuell kunskap orsakar denna förändring inte symtom hos hunden.
LTV2−LTV4: Förändringarna kan predisponera för ländryggs-sakrala degenerativa sjukdomar som kan orsaka symtom (så kallat cauda equina syndrom). Det finns rasspecifika skillnader och hundens arbete/hobbyanvändning kan också påverka. Ofta
är hundar helt asymptomatiska. LTV3 kan vara associerad med medfött snett bäcken och ensidig höftledstillväxtstörning.